Från Sveriges strukturerade och lagom-präglade landskap till Spaniens livliga och spontana puls – resan för en svensk expat är mer än bara geografisk. Det är en djupdykning i en helt annan mentalitet. Denna resa av kulturella kontraster och möten kommer garanterat att väcka igenkänning hos en internationell publik.

Tystnad vs. Tempo: Skillnader i kommunikationsstil

En av de mest påtagliga skillnaderna handlar om hur man kommunicerar. Svenskar föredrar ofta en återhållsam, lågintensiv stil – man värdesätter personlig distans, tystnad och att undvika konfrontation.

I Spanien möter man motsatsen: en högintensiv kommunikationskultur där volym, närhet och uttrycksfullhet är norm. Spanska samtal är dynamiska – avbrytningar är vanliga, gester används flitigt och fysisk kontakt (en vänlig hand på armen eller två kindpussar) hör till det sociala spelet.

För en svensk kan detta först kännas överväldigande, och om en spanjor tonar ner sitt uttryckssätt kan det till och med uppfattas som ointresse. Samtidigt kan en svensks lugna och reserverade stil lätt misstolkas av en spanjor som brist på entusiasm – eller i värsta fall, som kylighet.

Familj, vänner och den sociala kretsen

En annan tydlig skillnad handlar om synen på den sociala gemenskapen. I Sverige präglas samhället ofta av hög individuell autonomi och en naturlig separation från kärnfamiljen när man blir vuxen.

I Spanien är familjen fortsatt central – inte bara som emotionellt stöd, utan även som bas för det sociala livet och ibland till och med för affärer. Den sociala sfären är varmare, mer omfattande och ofta mer krävande, med ett behov av konstant ”affiliative face-work” – tydliga uttryck av vänskap, omtanke och social acceptans.

För en svensk kan denna intensiva sociala närvaro bli en kulturchock. För en spanjor kan däremot det svenska behovet av integritet och ett stillsamt grannskapsliv kännas avskärmande – som om man väljer ensamhet framför gemenskap.

Integration – hur väl passar svenskar in?

Trots skillnaderna upplever många svenskar Spanien som mycket attraktivt, tack vare klimatet, livsstilen och en gemensam uppskattning för att “ta det lugnt” (svenskans ta det lugnt och spanskans tranquila speglar samma syn på balans i livet).

Hur väl man integreras beror dock ofta på viljan att mötas halvvägs. De svenskar som lyckas bäst lär sig att omfamna det spanska tempot – sena middagar, en mer flexibel tidsuppfattning och en högre volym i det sociala umgänget.
De byter lite av sin älskade autonomi mot mer gemenskap.

Min egen resa – den oavsiktliga ”expatbubblan”

Och medan jag nu gärna talar varmt om att svenskar bör omfamna “tvåpuss-kulturen”, tillåter jag mig att bjuda på min egen integrationsresa – ett tydligt exempel på hur lätt det är att hamna i den soliga expatbubblan.

I flera år levde jag perfekt icke-integrerad i Nueva Andalucía, Marbella. Vi bodde i en vacker del av Spanien där man kunde köpa svenskt smågodis, skicka min son till en brittisk skola och gå på sociala tillställningar där den mest avancerade spanska frasen som behövdes var: “Dos cervezas, por favor.”

Min umgängeskrets – fantastiska och flerspråkiga – talade alla perfekt engelska. Det var integration på easy mode, eller kanske snarare integration på ljudlös.

Sedan kom flytten till Monda. Jag längtade efter det riktiga Spanien – gränderna, bylivet, den autentiska närvaron.

Jag har förstått det nu.

Monda är underbart spanskt – men det visar sig att spanska finns i olika smaker. Den lokala dialekten liknar inte direkt det skolbokscastilianska jag (knappt) pluggade, utan mer ett höghastighetslopp med språkliga hinder. Jag har gått från att beställa “dos cervezas” till att mest nicka entusiastiskt, le mycket och hoppas att sammanhanget räddar mig.

Jag har fulla konversationer där jag förstår kanske 30 % av orden, men 100 % av känslan.

Så, till alla svenskar (och andra) som kämpar med att integreras: håll ut. Du kan vara engagerad i Spanien, älska kulturen, bo mitt i hjärtat av landet – och ändå vara en stolt medlem av “Basic Spanish, Excellent Nodding”-klubben.

Min integration är fortfarande ett långsamt pågående projekt, men mitt behov av en stark café con leche är numera helt naturligt spanskt.